Hemma

Vi vill avsluta denna resebloggning med en liten film med de klipp som inte kom med i någon film på grund av att de var för långa, för konstiga eller för kassa. Har även lagt med några favoriter.

Vi vill också tacka er alla för att ni följt vår resa och förgyllt dem med era kommentarer och tips!

Tills nästa resa, adjö!

/Martin, Kurt och Tomas

outtakes from Martin Fryxell on Vimeo.

Vegas

Vi har varit utan internet här i Vegas så nu blir det en bloggning
på iPhonen från ett wlan på ett sushihak.

Jag kunde aldrig ana att det skulle vara så varmt i Vegas. En bra bit
över 40 grader på dagarna och nästan lika varmt på kvällarna.

Vi har bott på Bally's Hotel som ligger bekvämt på The Strip som är
där all action sker. I fredags skulle vi ut men vi stoppades av mina
vita sneakers. Vilken nybörjartabbe! Vi hamnade på ett ställe med
en urusel DJ. Efter snabb fika + shopping i ett outlet söder om Vegas
så kände jag och Kurt oss väldigt money. Tomas kände sig lite lätt
risig och tog en tidig kväll för att sova ut vilket hjälpte idag.

Eftersom Kurre och jag var så money så fick vi gratis inträde på en
trevlig klubb där dubfire vände vax.

Efter en tidig kväll igår i Vegas mått mätt så ska vi idag åka
till LA för att i morgon tisdag sätta oss på planet hem till
stockholm. En resa som vi inte ser fram emot. Håller tummarna på en
upgrade till första klass vilket inte kommer ske.

Sen tror jag att vi alla ser fram mot att sätta fötterna på Svensk
mark om vi inte fastnar i någon H1N1-karantän förståss. Ska se om
vi kan peta in en avslutande bloggning i kväll. Så vi hörs senare!

San diego, farväl

Idag träffade vi Amanda och Hannah igen, fantastiska människor.

De bjöd in oss till brunch igår kväll och när vi träffades hade de kokat ihop en quiche.

(Quiche är franska för engelskans "pie" och svenskans "paj").

Det var fantastiskt gott och vi blev bortskämda (igen).

Efter frukost gick vi upp till deras community-pool. Amanda bor i en så kallad "gated community". Det är ett avspärrat bostadsområde där the rich and famous kan bo ifred och de har poolområde och gym med ytterligare vakter som kollar så ingen smugit sig in.

Det här är nog det närmaste entourage-tillvaro vi kommit. Vi var i ett lyxigt område med rika, vackra människor omkring oss och vi kunde latja-lajban i poolen med nurfbollen och Kurt katapultade iväg mig från sina axlar.

Efter ett par timmar vid poolen drog vi iväg och åt lunch och glass till efterätt på "Cold Stone".

Den glasserian gör glassmakning till ett hantverk , man väljer smaker och tillbehör och de skulpterar ihop allting på en nerkyld stenplatta. Vi beställde alla en medium och ingen orkade äta upp.

Sen åkte vi tillbaka och badade och nojsade ett tag till för att sedan åka till en fiskrestaurang för middag bara för att återvända till poolområdets bubbelpool vid 22 tiden.

Tiden gick och vi visste att det snart var dags för vårat oundvikliga avsked.

Vi gick ner till huset igen och Amanda spelade ett sista improviserat violinstycke till vår ära med mig kompandes på gitarr.

Sen tog vi farväl...

Under sorg, glädje, stående inbjudan från båda håll och löften om att träffas igen.

Vi satt rätt tysta i bilen på väg hem.

Det har varit fantastiskt att träffa homegrown americans som tagit hand om oss och visat att här kan man bo.

Nu har vi bokat hotel och imorgon bär det av till Vegas för att försöka vinna tillbaka utgifterna för resan.

Vi ses snart!

San Diego Nights

Idag så träffade vi Amanda, en gammal vän till mig och Kurt från gymnasiet, som visade oss La Jolla. La Jolla är en mysig liten statsdel nordväst om San Diego. Amandas kompis Hannah hängde på och vi kastade lite nerfball och tittade på sälarna nere vid stranden.

Sen så bjöds vi på en väldigt trevlig överraskning. Amanda och Hanna spelade en vackert violinstycke för oss nere vid stranden. Vi blev överraskade och rörda av denna fina gest!

Amanda är precis nyinflyttad till San Diego och bor därför temporärt inflyttat i en lägenhet som hon lånat av en vän. Lägenheten är toppklasse och vi ska pröva områdets saltvattenpool i morgon.

Att träffa Amanda efter 15år var väldigt väldigt roligt. En sann kär vän och ett riktigt energiknippe.

På lördag morgon styr vi fårrrden mot Vegas. Bis dann!

Vi börjar få ordning på vår släng av H1N1 eller vad vi dragit på oss.. snart är vi friska. Amerika har massa roliga piller på apoteken som underlättar besvären av hostan och snuvan.


Sälarna gillade barnstranden och har helt enkelt tagit över den.

Långt borta till vänster är där sälarna hänger.

Amanda och en nerfball, en mjuk amerikansk fotboll. Jag hade klara problem att få till spinnen men Tomas fick till det riktigt bra men vi fick ändå spö av damerna.

Barhopping

Nu är vi hemma och hesa. Vi kanske glömde att nämna tidigare att vi alla tre dragit på oss varsin förkylning med halsont, snuva och nedsatt allmäntillstånd som följd. Vi köpte förvisso lite magiska amerikanska halstabletter som fick hela munnen att domna bort, men vi var inga sångfåglar när vi lämnade hotellet för lite barhäng.

Vi valde att promenera lite europeiskt nedför gatan som vi bor på. Efter en lång promenad beslutade vi oss för att slinka in på en bar som heter Manhattan bar. Den var skönt ärkeamerikansk med precis all arbetarklassromantik och Coors Light man kan förvänta sig. En överförfriskad MC som såg ut som Rocco i Boondock Saints skötte Karaoken, och det var bara sentimental country eller "God bless the USA" som levererades. Jag (K) hade för avsikt att klämma av en låt på spanska, men det byggde på att jag hittade något som jag kände till melodin på. Jag insåg rätt snart att det var omöjligt uppdrag, för jag vet ju inte vad "Dancing Queen" heter på spanska.

Martin slog sig i slang med en av sångarna som 8 gånger frågade var vi kom ifrån, och han fick samma svar 8 gånger. Tillslut föll poletten ned, och då förkunnade han att han villa ha en "boney swedish girl".

Vi gled ut efter några öl/jd/cola light och promenerade tillbaka längs gatan. Vi hörde rockmusik från en öppen dörr med ett draperi fördraget och stod utanför och debatterade huruvida vi skulle våga gå in. Tillslut gick jag runt hörnet och slank in genom en bakdörr och kunde konstatera att det var en rätt soft bar med få gäster. Jag vinkade in kavalleriet genom skynket.

Tre tjejer från Filipinerna jobbade i baren, och först vägrade de tro att våra svenska körkort var äkta. En av dem hotade att "fuck us up" om vi ljög om vår ålder, men vi bedyrade vår lagstadgade rätt till alkohol. Tillslut föll de till föga. De var väldigt pratsamma, och våra sargade halsar fick jobba för att överrösta rockmusiken. T som har spelat in film på Flippipinerna kunde diskutera hur det var där, och han fick till och med skriva en autograf eftersom de blev lite impade av att ha en "swedish actor" in the house.

De ville även se bilder från Sverige, men det enda vi hittade var en bild på A-Lo och Sophie på flakcykeln i min lur. Sophie fick dem förstås att smälta och jag fick höra att jag jag har en "gorgeous wife". Men det visste jag förstås redan! Cha-Ching!

Hur som haver, vi drack artigt mycket av deras utbud, och när det började närma sig stängningsdags tog vi en gruppbild som de bestämt ville ha en kopia av mailade till sig. Nu är det säkrast för T att han makes it big, annars har vi filipinska maffian efter oss.

På väg hem längs tomma gator kom vi till en korsning där det föll sig så att vi hade röd gubbe. Hemma kan ju sånt kvitta, men i USA och Japan är det en big deal. I ögonvrån såg vi en polisbil komma glidande och jag och Martin skrek "Five-OH!!!" och frös till is på trottoaren. Förgäves dock, för T bara valsade ut i gatan mot röd gubbe och poliscruisern svängde genast upp mot oss och från deras högtalare hörde vi "the light is RED!!!" på upprörd polisamerikanska.

Vi försökte se så helylleoskyldiga ut som möjligt och T studsade tillbaka till trottoarkanten. Efter några långa sekunder brummade polisbilen vidare i natten. Vi slapp smaka tazern den här gången.

Nu ska vi sova, och i morrn skall vi kanske träffa en gammal bekant som bor i SD. Vi kanske också skall kolla in Zooet eller Sea World, och kanske surfa lite. Vi tar det som det kommer.

Dan Siego

Igår körde vi som sagt ner från Los Angeles till San Diego. Los Angeles var många trevliga små oaser i en öken av stillastående trafik, så vi såg fram emot det lite mindre San Diego och hoppades slippa så många timmar i trafik om dagen.

I morse vaknade vi i vårt lilla rum i förorten Chula Vista. Vi gick och åt pannkaksfrukost på ett ställe som heter Aunt Emma's, och det var helt ok. Sedan for vi till ett köpcenter där vi gled runt ett bra tag och köpte på oss lite skor och kläder. Undertecknad (Kurt) har nu tagit steget till "low cut"-strumpor. Befriande skönt att glida omkring med bara anklar, men det känns lite ovant och ekivokt.

Efter köpcentrat cruisade vi in till centrala SD, och det var en riktigt fin stad. Glassiga skyskrapor och en fin hamn/vattenfront. Ett gammalt hangarfartyg låg ankrat för evigt och var nu ett museum, och det var vi tvungna att gå ombord på. Riktigt koolt att gå omkring i labyrinterna under däck och se hur trångt alla bodde. Och däcket var fullt av A7or och F4or och till och med ett F14 (Tom Cruise flyger ett sånt i Top Gun, när han inte duschar).

Jag och Martinez fick pröva en "full motion simulator", det är en motoriserad plastkokong som man sitter i och flyger flygplan. Svänger man höger lutar hela härligheten höger, flyger man uppåt lutar den uppåt. Flyger man upp och ned så hänger man också upp och ned. Martin fick börja att spaka men fi fick in en tursam akterträff och vi hamnade i en inverterad flatspinn som höll på att centrifugera upp maginnehållet på oss. Vi skrek och fnittrade som skolflickor.

Nu är vi precis hemkomna på hotellrummet efter en köttmiddag på steak house. Vi skall egentligen bara spetsvända och gå ut på någon lokal bar och sjunga spansk karaoke. Får se om kameran följer med.

Rocky in San Diego

Hittade en Rocky-bok på engelska i en seriebutik i San Diego. Rätt stort. Hittade även en Domo Kun som ska bli ankans och SpongeBob's kompis :-)